Det kom en vandrare

Gårdagens söndag regnade bort. Det öste ner från morgon till kväll. När jag städat och låst och räknat cafékassan och just var på väg att gå, knackar det på dörren. Utanför står en blöt, dansk man med lätt desperat blick.
- Kan jag få bo här i natt, och kan jag få något att äta? Jag är så trött på regnet och jag har inte ätit sedan igår.
- Javisst, vilken tur att jag var kvar, sa jag och fixade rum, lakan och en extra stor portion Medelhavspaj med tillbehör.
Sen fick jag veta att han hette Rune, hade gått från sitt hem i Danmark till Klåveröd och var på väg till vänner i Hörby. Med endast en mycket liten ryggsäck av typen att ha en termos och lite matsäck i (och en sovsäck) .

Man blir ju nyfiken! Men efter lite småprat och kollande på kartor, lämnade jag honom ifred och körde hem.

När jag kom idag hade han checkat ut och i gästboken stod det:

Nyckeln låg ordentligt på min disk (jadå, han betalde allt i förskott) med ett litet tackkort och en webbadress;
http://runeengstroem.smallshop.dk/

Gå själv in och läs. Det kallar jag en vandrare. Och så lärde jag mig ett nytt danskt ord; ludomani.